Vi har mestadels tagit det lugnt på påsklovet. Mest beroende på att min lillebror Philip har varit sjuk. Vi hade planerat in flera aktiviteter under lovet men eftersom Philip inte blev bättre så fick vi snällt vara hemma och ta hand om honom.
Igår tyckte pappa att det fick vara nog. Nu hade Philip snart mått dåligt i flera dagar så han ringde vårdcentralen i Kumla. Vårdcentralen hade en telefonsvarare som berättade att det inte fanns några tider. Då ringde pappa på deras akutnummer. Vårdcentralen gissade via telefondiagnos på magsjuka och influensa. Då ringde pappa Sjukårdsrådgivningen 1177 och pratade med dom.
Men inte heller där kunde dom ge några råd utan hänvisade till Vårdcentralen.
Pappa blev arg eftersom han blev hänvisad fram och tillbaka och ingen ville ägna 10 minuter till att träffa Philip för att ställa en diagos efter en undersökning.
Pappa klädde på Philip och sa att han skulle åka till Barn- och Ungdomskliniken på Universitetsjukhuset i Örebro. Jag tog snabbt på mig för jag ville också följa med.
Philip var matt och orkade inte göra så mycket. Han hade haft ont i magen och feber under flera dagar. Han sov för det mesta och hade inte ätit eller druckit sedan söndags då han blev sjuk.
I bilen satt han och vilade och orkade inte busa som han vanligtvis gjorde.
På Barn- och Ungdomskliniken undrade dom vem som hade remitterat Philip dit och pappa svarade att det var hans som remitterat honom till avdelningen. De nöjde sig med hans svar och pappa fick fylla i några papper och sedan fick vi vänta på att en sjuksköterska skulle komma.
Philip försökte att leka med leksakerna i väntrummet men så fick han ont och lade sig på soffan för att vila.
Jag gick runt och tog bilder samtidigt som jag tyckte synd om min lillebror.
Det kom en sjuksköterska som ställde en massa frågor som pappa besvarade och då sa hon att en läkare skulle komma för att träfa Philip. Han fick gå in och lägga sig i ett undersökningsrum. Jag försökte att busa med honom med Philip hade ingen ork att leka. Han klagade på att han hade ont i magen och ville bara vila.
Men så fick han en kort period då han piggnade till och undersökte rummet han var i. Jag lekte doktor med honom en liten stund och det tyckte han var roligt.
Men så fick Philip ont igen och man kunde se att han mådde dåligt. Han blev tyst och bara satt still.
En läkare kom in och fortsatte ställa frågor samtidigt som hon klämde och kände på Philip. Läkaren kunde tydligt se att Philip mådde dåligt och att det inte rörde sig om någon influensa eller magsjuka.
Philip fick lämna blodprov, kissprov, halsprov och en massa andra prover.
Sedan fick vi sitta och vänta på att resultaten från proverna skulle komma tillbaka. Philip lade sig på
soffan igen och vilade dom korta stunder då han inte hade ont.
Provsvaren kom tillbaka och det visade sig att Philip inte hade någon infektion, inga virus och ingenting annat heller. Provsvaren visade att Philip var frisk.
Men läkaren såg att det inte stämde och pappa pratade en stund med henne och de kom tillsammans fram till att Philips mage skulle röntgas.
Philip blev lite nyfiken men också skrämd av röntgenrummet. Det var svalt och ljuset var dämpat. Men eftersom han hade ont orkade han inte protestera så mycket. Han sa att han ville åka hem.
Till slut började undersökningen och Philip låg stilla medan doktorn tittade i hans mage med ultraljud.
Philip fick ont under undersökningen men sa inte ett ord. Istället såg man i hans ögon att han hade ont.
Ultraljudsundersökningen tog lång tid och dom tittade på hans njurar, tarmar, mage, blindtarmen och
andra organ. Och resultatet var bra. Dom kunde inte se att någonting var fel
Nu hade vi varit på sjukhuset i 6 timmar och dom hade gjort en massa undersökningar och tagit massa prover på Philip. Och resultaten visade inget konstigt. Dom kunde inte hitta något fel på honom.
Nu ville dom ge Philip en medicin för att testa en annan sak, men då blev Philip jätteledsen. Han orkade inte mer. Efter 6 timmar på sjukhuset ville han bara åka hem. Han hade fortfarande ont men orkade inte fortsätta.
Då bestämde pappa att det fick vara nog. Han pratade med läkaren och sa att undersökningen av Philip måste fortsätta men att det var nog för idag.
Vi åkte hem och Philip var så utmattad av dagens undersökningar att han somnade i bilen och vaknade inte ens när vi kom hem.
